…jamenjaha, jag gillar ju inte ordet ”borde”. Försöker eliminera det ur min vokabulär.
När ordet dyker upp i huvet så försöker jag ersätta det med ”vill”, för att utröna om vaddetnuär jag ”borde” faktiskt är något jag vill på riktigt, eller något jag har internaliserat nån annanstans ifrån, typ media/andra människor. Eller om det är mitt prestationsinriktade jag som säger det. Jag ska nämligen inte lyssna så mycket på henne/andra människor/media utan bestämma mer själv.
Jag har säkert ändå borde:n. Såna saker som ”ska” ingå i roller jag har: mamma, lönearbetande, hustru, kvinna, människa, hyresgäst, svärdotter, dotter, syster…
Jo, nu kom jag på ett! Plocka ögonbrynen ordentligt! Det tänker jag ibland att jag borde. Jag gör det på ett högst rudimentärt sätt, av fåfänga, men inte alls på det sätt man kan göra för att få fason på stråna.
När det där borde:t dyker upp i huvet, så funderar jag på om jag skulle ha ångest för att jag inte gör det. Våndas över att jag inte gör’et, för det borde man ju, annars är man ju inte en riktig…kvinna, förmodligen.
Sen tänker jag att jag har lyckats få arbete (flera, faktiskt), haffa en Fantastiskhet, umgås med vänner, gifta mig med nämnde Fantastiskhet och skaffa barn i de ögonbryn jag har. Så världen går ju uppenbarligen inte under av att jag låter dem vara i någorlunda fred.
Fast jag ska testa nån gång att typ tråda dem, för att se vad, om något, som händer. Om det är något revolutionerande jag har missat. Man vet ju aldrig.
Här ligger jag och filosoferar 